Artros – artrosbehandling

Skribent Ulf Öhlin, medicinsk informatör, Daniel Öhlin, leg. fysioterapeut.
Uppdaterat 2018-08-27
Dela
Gilla

Hitta vårdgivare med kunskap om Artros - artrosbehandling

Artros – sammanfattning

Artros (från grekiskan ”Arthrosis”) är ett medicinskt begrepp för sjukliga förändringar i lederna. Vid uppkomst sker en gradvis nedbrytning av brosket som täcker ledens benändar. Vid svårare artros orsakar broskminskningen en tillväxt på benytorna kring leden vilket kan leda till felställningar samt att aktivitetsförmågan försämras. Artrosen kan vara mer eller mindre utvecklad och medföra allt från lindriga besvär till påtagligt plågsamma. Det finns bra möjligheter till behandling och även enklare metoder att lindra och förebygga ökande smärtproblem.


Artros, artrit, reumatoid artrit, reumatism

  • Artros kan uppstå i kroppens samtliga leder men det är ovanligt att artros debuterar i fler än en led. När så sker är det sannolikt ärftligt betingat. Det finns beräkningar att uppemot 10% av befolkningen har någon form av artros, vanligen debuterande med stigande ålder. Denna websida handlar om just artros.
  • Artrit är det samlade medicinska begreppet för den inflammation i leden eller lederna som kan följa av artrosdebuten. Artrit kan också drabba en led efter skada och är då en naturlig del i läkningsprocessen och är övergående.
  • Reumatoid artrit – RA (reumatisk artrit eller vanligen kallad ledgångsreumatism) är en inflammatorisk ledsjukdom och den mest kända reumatiska sjukdomen. Den drabbar mellan 0,5 – 1 % av befolkningen. Beteckningen polyartrit som används i detta sammanhang betyder att flera leder är engagerade. Vid RA är det oftast smålederna i tår och fingrar som inflammeras. Vanligen utvecklas besvären symmetriskt lika på vänster och höger sida. Sjukdomen drabbar kvinnor före menopaus oftare än män i motsvarande åldersspann, efter menopausen är dock prevalensen (förekomsten) mer lika bland män och kvinnor. Sjukdomen debuterar vanligast mellan 45-65 år. Besvären är större/starkare under vissa perioder då artriten (inflammationen) under dessa så kallade skov är mer uttalad. Det är mycket viktigt att tidigt få rätt diagnos och adekvat behandling för att förhindra ett förvärrat tillstånd där brosk och leder angrips.
  • Reumatism är egentligen ett samlingsnamn för ett hundratal olika sjukdomstillstånd i lederna. En del av dessa kan förklaras av en pågående inflammation. Man beräknar att uppemot 25% av befolk-ningen har någon form av reumatisk sjukdom. Genom arkeologiska fynd har man kunnat påvisa att sjukdomen förekommit långt tillbaka i mänsklighetens historia. Det är således långt ifrån någon nutida folksjukdom. En reumatisk sjukdom kan yttra sig i form av allt från rätt lindriga besvär till mer handikappande och såväl män, kvinnor, barn och gamla kan drabbas. En indelning av reumatiska sjukdomar brukar göras i a) icke inflammatoriska b) lokala inflammatoriska artriter eller c) systemiska artrossjukdomar.

Läs mer om reumatologiska sjukdomar

Symtom vid artros

Vanliga symtom vid artros är smärta, nedsatt aktivitetsförmåga samt svullnad, stelhet och krepitationer (ledknaster).
De första signalerna om smärta brukar göra sig påminda vid hård ansträngning av leden som vid upprepad kraftig belastning eller ihärdiga och ensidiga rörelser.

Vid framskriden artros lider man framför allt av belastningsrelaterad värk från den drabbade leden. Det kan vara igångsättningssmärta och upplevd ledstelhet då man börjar belasta leden efter vila samt värk efter aktivitet. Efterhand infaller gradvis ökad stelhet och minskad rörlighet och man kan ha värk även i vila. Vid fortsatt försämrad artros minskar aktivitetsförmågan successivt. Artrosutvecklingen kan även avstanna och symtomen mildras, framför allt då patienten förstår sjukdomstillståndet och gör rätt förändringar.

Orsak till artros

Det pågår mycket forskning kring artrosens uppkomst och förlopp vilket behövs då orsaken till sjukdomsutveckling fortfarande till stora delar är okänd. Det är dock känt att hård, ensidig belastning av leden, tidigare ledskada samt övervikt är riskfaktorer. Kön, ålder och ärftlighet påverkar även det utfallet av artros. Kvinnor och äldre personer löper större risk att drabbas än män och personer i yngre ålder.

Det som händer vid artrosutveckling är att leden, som vid normal funktion utgörs av ett effektivt självsmörjande system, råkar i obalans. En led består av bland annat broskbeklädda benytor, ledvätska som flödar i och ur brosket och runt i leden samt en ledkapsel som ligger runt leden och innesluter leden. Det några milimeter tjocka ledbrosket liknas vid en fiberarmerad vattenbindande gel som vid kompression (belastning) släpper vätska och vid dekompression (avlastat läge) suger vätska. På detta sätt får broskvävnaden sitt näringsutbyte, till skillnad från de flesta andra vävnader där syre- och näringstillförsel sker genom blodkärl. I det ytliga lagret av broskvävnaden är vattenmolekyler bundna vilket gör att vävnaden fungerar som en ballong som pressas samman, detta ger den stötdämpande effekten. I en normalt belastad led pågår en ständig process av nedbrytande och uppbyggande av broskvävnad, men i en led som drabbats av artros eller utsatts för för stor eller för lite belastning uppstår en obalans i denna process och broskets sammansättning förändras. Broskkvaliteten kan då försämras och förtunnas i en onormalt hög takt. Dess stötdämpande funktion avtar och ytan blir mindre glatt. Med tiden ökar nötningen på ledens mötande benytor, vilket efterhand medför en benpålagring och felställning i leden. Senare studier visar dock att artrosutvecklingen (mätt på röntgenbilder) kan stå stilla under flera år och att endast en bråkdel av patienter som diagnostiserats för artros slutligen opereras.

Leder som drabbas av artros

Artros kan uppstå i kroppens samtliga leder som till exempel fingerled, stortå-, knä- eller höftled.

Fingerledsartros

Artros i fingrarnas leder är den mest förekommande artrosformen. Det är framför allt fingrarnas ytterleder som brukar drabbas vilket medför smärta, ömhet och minskad rörlighet. Periodvis kan inflammation följa. Fingrarna kan få felställda leder och knutor kan uppstå. När detta drabbar fingrarnas ytterleder kallas tillståndet för Heberdens knutor. Då felställning och knutor drabbar mellan-lederna kallas tillståndet för Bouchards knutor. Artros i fingerlederna drabbar mest kvinnor och det finns en ärftlig koppling till att utveckla sjukdomen. Efterhand som leden stelnar avtar styrkan i besvären. Behandling inriktas på att lindra besvären och förbättra funktionen. Det är även vanligt med artros i tumbasleden vilket kan vara handikappande för den drabbade då den viktiga greppförmågan blir påverkad.

Läs mer om tumbasartros

Artros i stortåleden

Uppkomst av artros i stortåns grundled, Hallux Rigidus, kan oftast inte förklaras av någon enskild händelse men skador och belastning i leden anses öka risken för uppkomst. Artrosutvecklingen sker gradvis och gör sig påmind genom att det gör ont när man går. Stortån kan bli stel och svullen. Man kan få god hjälp mot besvären av rätt sko och sula som avlastar och kan hålla stortån i mer fixerat läge där den inte behöver böjas. Kortisoninjektioner kan ges i den smärtande leden och ibland är operation ett alternativ. Operation vid hallux rigidus sker som dagkirurgiskt ingrepp där patienten går hem samma dag. Det är ovanligt att Hallux Rigidus manifesterar sig samtidigt med Hallux Valgus.

Knäartros

Med stigande ålder är det naturligt att nybildningen av ledbrosk gradvis försämras. Vid knäledsartros inträder en sjuklig förändring i denna process och nedbrytningen av brosket påskyndas. Dess normalt glatta yta som gjort att benändarna mjukt kunnat glida mot varandra blir nu alltmer ojämn och trasig. När ledens benytor mer oskyddat möter varandra gör det ont, ibland redan vid vanlig gång. Smärtan kan kännas från olika håll runt knät och ibland svullnar knät. Inflammation kan periodvis uppstå i leden.
Basal behandling vid knäartros är träning. Genom att träna benmusklerna och motionera kan smärtan minska. Är man överviktig hjälper det att gå ner i vikt. Det finns också mediciner att lindra smärtan, varav en del ges via injektion i leden. Vid svår och långvarig artros kan inoperation av konstgjord knäledsprotes bli aktuell. I dag görs över 10 000 sådana operationer årligen.

Läs mer om knäartros

Höftartros

Vid höftledsartros, liksom vid andra artrosformer, påverkas alla delar i leden; brosket skadas, det blir ojämnheter i ledytan och benvävnaden förändras. Symtomen är smärta vid rörelser, stelhet i leden och sämre rörlighet. Vid mer utvecklad artros kan smärta uppträda även i vila. Smärtan brukar framför allt kännas i ljumsken och kan stråla ner längs framsida lår ner mot knät, men ibland också utåt höften. Ett vanligt kännetecken på höftartros är svårigheter att sitta med korsade ben. Framskriden artros kan vidare leda till olika grad av haltande gång. Typiska tecken är att det brukar vara svårt att ta ut steget samt att det gör mindre ont vid gång då man lutar sig över den onda sidan när man tar steget över det benet. Detta kan verka konstigt men härigenom blir belastningen mindre över den drabbade höftleden eftersom musklerna över leden inte behöver kopplas på och ytterligare komprimera leden.
Denna smärtundvikande, vaggande gång leder emellertid till att musklerna på utsidan höften försvagas och behöver efter en eventuell protesoperation tränas upp igen.
Vid höftartros görs en klinisk undersökning som vid behov kompletteras med röntgen. Initialt inriktas behandlingen på smärtlindlindring och träning hos sjukgymnast. Smärtlindrande medicin kan också vara till hjälp. Att operera in en höftledsprotes är en vanlig metod vid långt framskriden artros och kan i dag göras långt upp i åldrarna.

Läs mer om höftartros

Vilka får artros?

I studier på nordamerikaner och nordeuropeer har genom röntgen spår av artros i minst en ledgrupp, påvisats hos en tredjedel av befolkningen i åldersspannet 25–74 år. Det innebär dock inte att alla med spår av artros kommer utveckla besvär. Många kan ha till och med en måttlig form av artros utan att för den skull lida av påtaglig värk eller rörelseinskränkning. Man beräknar att uppemot 10% av befolkningen utvecklar artros. Både män och kvinnor i alla åldrar kan drabbas, även om förekomsten är vanligare hos kvinnor. Normalt följer besvärsdebuten stigande ålder, det vill säga att ju äldre man är desto större risk att drabbas. En viss ärftlighet för artrosutveckling föreligger. I kvinnliga tvillingstudier har påvisats ärftligt samband till knä- och höftartros (Paul Creamer, Marc C Hochberg; Seminar Osteoarthritis, Lancet 1997; 350:503.09). Sedan länge är även det ärftliga sambandet känt vad gäller Heberdens knutor (artrosform i fingrarna). Artros förekommer oftast i händer följt av fötter, knän och höfter.

Vilka löper större risk att drabbas?

Det finns vissa samband till yrkesgrupper med hårt monotont arbete med upprepat knäböjande, klättrande eller tunga lyft. Personer med kraftig övervikt löper större risk liksom personer som inte håller kroppen i trim med t ex motion eller normal idrottsutövning. Elitidrott där stora skaderisker föreligger utgör däremot en tydligare riskgrupp. De som fått en skada på menisk och/eller korsband har i 50% av fallen utvecklat artros 20 år senare.

Påverkbara och icke påverkbara faktorer som ökar risken för artros.

Riskfaktorer för utvecklande av artros.

Så här ställs diagnosen artros

Normalt räcker en manuell undersökning av lederna och att patienten berättar om sina besvär. Fysioterapeuten eller läkaren ställer utifrån detta diagnos och presenterar lämpliga behandlingsalternativ och egenvård. Röntgenundersökning kan fastställa en långt framskriden artros men är inte pålitlig vid begynnande och lätt artros. Artroskopi kan tidigare registrera broskförändringar förenliga med artros. Men det är inte lämpligt att genomföra artroskopi på samtliga leder där artros misstänks föreligga. Och då även röntgenidentifierade brosk-, ledförändringar kan vara symtomfria för patienten blir den kliniska diagnostiken av störst betydelse. Röntgenundersökning, MR-undersökning eller artroskopi kan göras då diagnosen är oklar och/eller då förväntat behandlingsresultat uteblivit.

När och var skall jag söka hjälp?

När ledvärk efter till exempel fysisk ansträngning inte vill ge med sig, återkommer eller förvärras kan det vara skäl att söka råd, förklaringar och hjälp. Man kan vända sig direkt till en fysioterapeut som undersöker och ger råd om eventuell behandling och egenvård. Har smärtan/besvären kombinerats med feber och allmän trötthet eller svullnad och rodnad över leden bör man kontakta sin vårdcentral för att utesluta exempelvis ett inflammatoriskt tillstånd eller reumatisk sjukdom.

Fysioterapeuter som arbetar med artros

Kontakta en vårdcentral/hälsocentral

Behandling och egenvård vid artros

I dag finns ännu inget botemedel mot artros men ändå goda förutsättningar att lindra och bromsa utvecklingen. Med rätt kunskaper om sjukdomsorsak, förlopp, behandling och egenvård kommer de allra flesta att leva ett normalt liv utan större inskränkningar.

Vilken behandling som skall sättas in beror på en sammanvägning av följande faktorer:

  • Patientens smärta och vilken funktionsnedsättning detta ger.
  • Graden av ledskada.
  • Andra sjukdomar i patientens omgivning.

Behandlingen följer en behandlingstrappa där den första delen bör erbjudas alla och erfterföljande behandling erbjuds beroende på behov.

Behandlingstrappa vid artros.

Behandlingsrekommendation vid artros.

Egenvård och artrosskola

Den viktigaste behandlingsformen är faktiskt god information. En välinformerad patient vet hur träning ska bedrivas, övningar utföras och vad man ska undvika för att lindra besvären och skjuta upp framskridande svårare besvär. Fysisk aktivitet så att muskelfunktionerna stärks är nästan alltid en första åtgärd. Ett normalt idrottande uppmuntras och utgör ingen risk för att få artros eller förvärra en utbruten artros. Tvärtom är i princip all fysisk aktivitet bra vilket bland annat kan förklaras av att näringsförsörjningen till brosket, som inte är blodförsörjt, sker genom kompression och dekompression av brosket där näringsrik ledvätska sugs ut och in i broskvävnaden. En vävnad som regelbundet utsätts för viss belastning ”tränas” att klara denna belastning, varför regelbunden motion och träning är viktig för både skadade och friska led- och ledytor. Träning är i högsta grad en färskvara, kontinuitet om än i all enkelhet är en förutsättning för bestående nytta. Vid ledbesvär i höft eller knä finns så kallade artrosskolor dit patienter är välkommna för utbildning och tips på egenvård. Det finns också olika hjälpmedel och ortoser som kan avlasta besvären i utsatt led. Information och lämpligt träningsprogram kan du också få av din fysioterapeut. Träning under fyra veckor efter ett individuellt utformat träningsprogram har visat sig effektivt för att minska smärta och stelhet och för att öka funktionen i det dagliga livet. Träningen kan utföras i hemmet men förbättringen blir större om den sker i hemmet parallellt med övervakade och handledd träning hos fysioterapeut.

Egenvård och artrosskola, läs mer

Hitta en artrosskola nära dig

Därför är träning bra för brosket, både vid artros och utan artros

Vid artros har det skett en obalans i broskets uppbyggande och nedbrytande process vilket resulterat i att nedbrytningstakten blivit sjukligt hög. Brosk (även ”friskt” sådant) får inte näring via blodkärl inne i broskvävnaden utan genom att ledvätska sugs in och ut genom broskvävnaden och det är själva belastningen av leden som åstadkommer detta flöde av ledvätskan. Då leden belastas komprimeras brosket vilket pressar ledvätska ur brosket. I nästa obelastade fas dekomprimeras brosket och ledvätska sugs då istället in. Brosket kan därav liknas vid en tvättsvamp. Om tvättsvampen ligger oanvänd på en torr yta så drar den ihop sig samt blir torr och hård. Om tvättsvampen ligger på en fuktig yta och samtidigt pressas på några gånger så suger den vätska ut och in genom sig och blir svälld, glatt och mjukare. Man kan även likna ytan av brosket vid ytan på en tvål. Om en tvål får ligga oanvänd så blir den torr och sträv på ytan, men då den gnids på ihop med vatten så blir ytan fuktig och hal. Anledningen till att broskytan blir hal beror på att brosket får en proteinmolekyl på ytan då den utsätts för belastning. Se nedan på de två illustrationerna rörande detta.

Brosk blir tjockare och glattare av träning

Brosk mår bra av träning!

Mer om hur du bör träna

Behandling

Det finns olika alternativ för smärtlindring, vilket kan ges bland annat för att dämpa besvär så att träning kan utföras, men även för att göra vardagaktiviteter mindre besvärande. Smärtlindring kan, förutom hjälp av vanliga värktabletter, ske genom Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), akupunktur, ultraljud eller vid svårare besvär, kortisoninjektion. Hyaluronsyra (tuppkamsextrakt) som också använts som ledsmörjande behandlingsmetod får patienten själv bekosta efter Läkemedelsverkets beslut från 15 juni 2010 då den inte anses kostnadseffektiv. Operation kan vid långt framskriden artros bli aktuellt och ena eller båda ledytorna byts då ut mot protes. Detta är mest förekommande i knä eller höft, men även axelledsproteser operaras idag in med gott resultat.

Behandlingar vid artros

Kan artros undvikas eller förebyggas?

Kanske genom att:

  • Vara regelbundet aktiv under hela livet.
  • Undvika många års tungt, ensidigt kroppsarbete.
  • Undvika övervikt.

Egenvård och artrosskola

Behandling av artros

Här är vårdgivare som arbetar med artros